Är nu anmäld till Frankfurt Marathon. Den 30:e oktober smäller det. Man skulle skriva i den tid man planerade att springa på. Där skrev jag 2:32:00. I början av förra året när jag anmälde mig till Berlin Marathon skrev jag lite halvt på skämt 2:38:00 (mitt pers då var 2:50) och det gick ju med några sekunders marginal, så varför inte nu också. Så nu känner jag mig som pilgrimen som just stigit ombord på skeppet som ska ta honom till det heliga landet. Nu är det bara att slappna av och njuta av resan. Jag är verkligen inte i 2:32-form i dagsläget. Men jag har drygt 4 månader att komma dit och jag tror inte att det är omöjligt.
Så varför inte sub 2:30 direkt? För det första orkar jag inte skaffa en ny blogg redan i höst. Och för det andra så är det faktiskt i min värld en skillnad på 2:32 och 2:30. Går jag ut i 2:30-fart när jag är i 2:32-form kommer jag komma i mål på 2:45 i bästa fall.
2:32 är ett tufft mål för mig och jag tror ungefär att det är på gränsen till vad jag kan klara av om träningen flyter på optimalt hela sommaren och hösten. Det kommer kräva många 12-milaveckor och skadefrihet. Men mest av allt kanske träningsglädje. Ett tag pallar jag att ploga kilometer bara för träningsdagbokens skull men inte hur länge som helst.
Till nåt annat: Idag sprang jag 5000 meter på Stenkullens IP i Lerum, En midsommarnattsdröm, som tävlingen heter. Jag var lite osäker innan på formen. Körde ovanligt lång uppvärmning - ca 10 km i 4:45-fart. Sen hann jag med att stå och bli kall också innan den försenade tävlingen startade. Pga den lilla ömma punkten på foten och för att kunna träna normalt, utan såriga fötter, redan imorgon igen, hade jag skor på mig idag - Asics Piranha. Däremot sprang jag utan klocka.
Ca 20 man ställde upp på startlinjen. Efter första kurvan ledde jag faktiskt loppet, i vanliga fall brukar väldigt många rusa medan jag tar det lite lugnt och jobbar mig uppåt. 50 meter senare var dock den lyckan slut efter att Göran Sander kommit förbi med Björn Hammar i rygg. Dom fick en lucka och jag fick dra andraklungan som bestod av undertecknad och Mikael Eriksson och Nicklas Tollesson. Jag gnatade på och försökte ligga på rätt sida av stumningsgränsen, 2 km gick enligt tillrop på 6:25. Hade väl en känsla av att de bägge Hällelöparna som låg ungefär 2-3 decimeter bakom mig bara väntade på att få tacka för draghjälpen och spurta förbi. Men jag ska inte klaga, jag trivs ganska bra med att springa först i en klunga så länge det inte är motvind. Jag tror inte att det betyder så värst mycket rent fysiskt om man ligger först eller i rygg, plus att jag gillar att se var jag ska sätta fötterna.
Mycket riktigt - med exakt 1000 meter kvar tackade först Mikael för sig med en tempoökning som jag inte pallade att följa - och sen i sista kurvan gjorde Nicklas samma sak. Jag slutade femma på nånstans runt 16:11. Inga officiella tider än men troligtvis några sekunders putsning av PB:t alltså. Så då får man la va nöjd. Vann gjorde Sander på ca 15:30 följd av Björn Hammar på ca 15:50.
Höjdpunkten på kvällen var annars Mikael Walterssons och Marcus Morins höjdhoppsduell. Denna genomfördes efter den ordinarie höjdtävlingen pga att ingångshöjden på 1,65 där tydligen avskräckte. Bägge klarade hela 1,45 men jag kommer inte ihåg vem som vann. Enligt osäker uppgift är detta klubbrekord i Solvikingarna. Med lite träning kan säkert båda komma över dröm-1,50 om några år.
Nu ska jag gå och lägga mig för imorgon bitti blir det första långpasset på länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar